En resa genom tid och tro i Vaggeryds kommun - en närmare titt på våra kyrkor

I Vaggeryds kommun finns en handfull kyrkor som var och en bär på spännande berättelser och historiska spår från olika tidsepoker. I den här artikeln får du möta sex av dem: från de äldsta med rötter i medeltiden, till senare nyklassicistiska byggnadsverk.

Men låt oss först reda ut en sak - varför är det så vanligt med kyrkor på landsbygden?

En fråga som först och främst kan vara bra att svara på är just denna - varför finns det så många kyrkor? Räcker det inte med en stor kyrka i Vaggeryd?

Idag är Vaggeryd centralort i Vaggeryds kommun. Alla vägar leder till Rom - eller Vaggeryd om man kör på E4:an. Men längre bak i tiden var Vaggeryd inte samma plats som idag, och kommuner var inte något som fanns än heller.

När kristendomen etablerades i Sverige omkring 1100-talet blev landsbygden indelade i socknar - kyrkliga och geografiska enheter. En socken var ett område där de boende tillhörde en och samma församling, med en präst och en kyrka. Detta skedde dock inte i städer, utan bara på landsbygden.

I det som vi idag kallar Vaggeryds kommun fanns det förr flera socknar, men Vaggeryd var på denna tid inte en egen sådan. Istället ingick då Vaggeryd i Byarums socken, vilket är anledningen till att det är i Byarum som det går att hitta en gammal kyrka - och inte Vaggeryd.

De socknar som fanns inom dagens kommunala gränser är även de platser där man hittar historiska kyrkor: Hagshult, Byarum, Svenarum, Bondstorp, Åker och Tofteryd.

Spännande, eller hur?

Men nu: Häng med på en resa genom Vaggeryds fina kyrkor, tro och tid!

Hagshults kyrka - en av länets äldsta

Hagshults kyrka är en av de äldsta i Jönköpings län. Kyrkan uppfördes någon gång under 1200-talet, även om det finns teorier om att den kan ha tillkommit redan på 1100-talet. Den ursprungliga byggnaden var ett långhus av gråsten (ofta granit eller gnejs), vilket det syns spår av än idag.

Väl inne i Hagshults kyrka är kalkmålningarna från 1600-talet det mest iögonfallande. De visar både Kristi lidande och Jesu födelse, och personerna på målningarna bär tidstypiska kläder från 1600-talet. På 1700-talet kalkades de över men togs fram igen runt 1940-talet under en restaurering. Även ett triumfkrucifix från 1200-talet och en skulptur av Jungfru Maria från samma period har bevarats.

Kyrkan har förändrats flera gånger genom historien. Under 1500-talet fick den ett nytt kor (delen där altaret finns) och en sakristia (prästens omklädningsrum). På 1800-talet flyttades entrén, fönstren förändrades, och cementplattor lades på taket, som senare ersattes med spån för att återskapa ett mer historiskt utseende. Dopfunt och kyrkklockor från medeltiden vittnar samtidigt om kyrkans långa närvaro.

Kyrkogården runt Hagshults kyrka är också gammal. Den ramas fint in av en stenmur och har även ett tidstypiskt järnstaket från 1800-talet, vilket gör platsen till ett bra exempel på hur en kyrkogård ofta såg ut på den svenska landsbygden.

• Mer om Hagshults kyrka hos Svenska kyrkan Länk till annan webbplats.

Byarums kyrka - med klosterrötter och kungligt namn

Byarums kyrka har, liksom Hagshults kyrka, sina rötter i 1100-talet. Då ska det ha funnits ett kloster på platsen. Klostret flyttade dock 1236 till Skokloster i Uppland, men den medeltida kyrkan i Byarum blev kvar. Kyrkan uppfördes troligtvis först i trä och sedan av sten. Spår från den tiden finns kvar i form av kalkmålningar från 1300-talet, men även i form av murfragment i kyrkans långhus.

Under 1700-talet fick kyrkan växtvärk och behövde byggas ut. År 1766 fick kyrkan sin korsform, och 1786 stod även tornet klart. Kapellet utanför kyrkan byggdes i slutet av 1750-talet och vittnar om barockens påverkan: stor kupol, svängda former och en påkostad inredning. Tanken med barockens arkitektur var bland annat att stärka kyrkans ställning genom att attrahera de troende med känslan av storslagenhet! Byarums kyrka får ytterligare historisk karaktär av predikstolen från 1689 och ett krucifix från 1668.

Kyrkans namn, Eugenia Desideria, kommer från att drottning Desideria år 1827 reste förbi och gav sitt namn till kyrkan efter att ha blivit uppvaktad av församlingen. Finbesök i lilla Byarum!

Går man idag in i kyrkan kan man se att kyrkan är en blandning av flera olika stilar. Medeltidens enkelhet, barockens symmetri och nyklassicism i tornets utformning finns att hitta i ett kyrkorum som trots alla olika stilar ändå känns enhetligt.

• Mer om Byarums kyrka hos Svenska kyrkan Länk till annan webbplats.

Svenarums kyrka - medeltida rötter och gustaviansk elegans

Den första kyrkan i Svenarum uppfördes troligtvis redan under 1100-talet. Den var förmodligen då en stavkyrka av trä, en tidig typ av kyrka som man fortfarande kan se i bland annat Norge. Den nuvarande kyrkan började byggas i slutet av 1700-talet och antas ha stått klar år 1787. Tornet tillkom först i början av 1800-talet och ersatte då en tidigare klockstapel.

Kyrkans interiör präglas av den gustavianska stilen, med en färgskala i vitt, grått och guld. Färgerna skulle användas på sätt som gjorde att de upplevdes som lugna och harmoniska, och kyrkan i stort skulle upplevas stillsam och med en högtidlig stämning.

Uppkallat efter familjen Stedt, byggdes ett gravkapell år 1727 efter en begäran av lagmannen Nils Stedt. Predikstolen från 1792, orgeln från 1798 och kapellet knyter an till den högreståndskultur som haft betydelse i trakten. Ståndsamhällets högre skikt donerade gärna dyrbara objekt, eller byggda nya, för att manifestera sin status och samtidigt lämna ett varaktigt intryck, både i samhället och hos kyrkan. Kyrktornet med sin nyklassicistiska utformning förde in kyrkan i vad som var 1800-talets ideal.

I samband med en restaurering 1949 hittades spår av den medeltida kyrkan, och då tillkom också den nuvarande dopfunten i sandsten. Ett ädlre lejonhuvud i sten och en bevarad kyrkklocka är ytterligare kopplingar till den första kyrkan på platsen.

• Mer om Svenarums kyrka hos Svenska kyrkan Länk till annan webbplats.

Bondstorps kyrka - träkyrkan med vacker utsikt över Rasjön

I Bondstorp har det funnits kyrkor sedan åtminstone 1200-talet. Den nuvarande kyrkan i trä uppfördes mellan 1694 och 1695 efter att skicket på den tidigare kyrkan blev allt för dåligt. Kyrkan ligger högt med utsikt över Rasjön och är byggd i timmer som sedan blivit spånbeklädd. Detta är ett fint exempel på äldre tiders hantverk - att tillverka spånbeklädda kyrkor är ett högklassigt hantverk. Träden ska ha täta årsringar och vara över 100 år, sedan ska de torkas i ett år för att till sist klyvas diagonalt med yxa. Ett stort och komplicerat arbete!

Kyrkan har förändrats vid flera tillfällen, bland annat år 1766 flyttades klockstapeln till västra gaveln och blev ett torn. I början av 1800-talet byggdes kyrkan ut mot öster. År 1889–90 genomfördes en ombyggnad där kyrkan nu försökte efterlikna en nyklassicistisk stenkyrka - det var viktigt att vara rätt i tiden.

Vid en stor restaurering 1953–54 återställdes kyrkans äldre utseende, stenkyrkan blev nu återigen en spånbeklädd timmerkyrka. Spånbeklädnaden återfick sin röda färg och taken tjärades.

Går man idag in i kyrkan så ser man att det blandas mellan äldre och nyare inventarier. Det gamla måleriet från 1700-talet togs delvis fram igen vid en färgsättning på 1990-talet.

Kyrkan har ett medeltida triumfkrucifix och en dopfunt i sandsten som visar platsens långa kristna historia. Läget mitt i byn, nära prästgård, skola och missionshus, gör kyrkan till en självklar samlingsplats. Lika sant idag som det var när kyrkan först byggdes!

• Mer om Byarums kyrka hos Svenska kyrkan Länk till annan webbplats.

Åkers kyrka - nyklassicism och medeltida spår

Åkers kyrka byggdes 1843–1845 i nyklassicistisk stil. Den ersatte då en äldre kyrkobyggnad från 1600-talet, men spår som hittats under golvet antyder att det kanske till och med fanns en ännu äldre träkyrka på platsen.

Interiören präglas av ljusa släta stenytor, enkel arkitektur och några få dekorativa inslag - typiskt för nyklassicism. Mest iögonfallande är målningen från 1938, målad av konstnären Torsten Hjelm. Den nuvarande altartavlan är också från detta år.

Mycket av kyrkans ursprungliga inredning är bevarad: predikstolen, orgelfasaden och bänkarna är alla från 1800-talet. En kororgel tillkom först 1976. Tittar man på utsidan är kyrkan mycket väl bevarad, men taket har bytts från spån till plåt. Betydligt enklare och smidigare att ha plåttak!

Bland inventarierna i Åkers kyrka finns ett välbevarat krucifix från 1400-talet och en kyrkklocka från 1528. I närheten till kyrkan ligger ett tiotal unika kyrkstall, som restaurerats på senare år. Förr hade många en lång resväg till kyrkan och då tog man häst och vagn. Dessa små fristående stall användes då för att stalla hästarna och förvara utrustning till hästen under gudstjänstbesök. Dagens motsvarighet skulle nog vara parkeringsplatser och bilens bagagelucka!

• Mer om Åkers kyrka hos Svenska kyrkan Länk till annan webbplats.

Tofteryds kyrka - nyklassicism med medeltida arv

Även Tofteryds kyrka byggd i nyklassicistisk stil. Den uppfördes 1833-1835 och ersatte en medeltida kyrka på samma plats. Vissa delar från den gamla kyrkan finns kvar i murverket än idag.

Kyrkan är byggd i sten, och interiören präglas av vita väggar, höga fönster och enkel utsmyckning - allt i typisk nyklassicistisk stil. De mest tydliga inslagen är de glasmålningar som tillkom på 1930-talet.

Orgeln i kyrkan är från 1855, byggdes av August Rosenborg och är fortfarande i bruk. Den anses vara ett av hans bäst bevarade verk! Vid en restaurering 1935 togs det gamla golvet upp, och under det hittades spår av den medeltida kyrkan - inklusive bevis på att den brunnit vid något tillfälle, något som var okänt vid tillfället.

I kyrkan finns också äldre inventarier, bland annat en dopfunt från 1100-talet och ett triumfkrucifix från 1200-talet. Dessa ger kyrkan en tydlig koppling till den kristna historien på platsen, trots att det mesta annars är präglat av 1800-talet.

• Mer om Åkers kyrka hos Svenska kyrkan Länk till annan webbplats.

Genom kyrkorna i Vaggeryds kommun kan du uppleva spåren av människors liv, tro och vardag genom tiderna. Här berättas inte bara om byggnader, utan om hopp, sorg och gemenskap. Varje kyrka bär på sin egen historia, och ett besök i dem är ett sätt att upptäcka både platsens själ och vårt gemensamma kulturarv!

Text: Pontus Ostermark