Huvudmeny

Huvudgren:

Näringsliv och arbete

twitter

Kontakt

Ställ en fråga




Förorenade områden

Med ett förorenat område menas ett område där halterna av ett eller flera ämnen påtagligt överskrider den lokala/regionala bakgrundshalten. Det kan vara mark, vatten, grundvatten, sediment eller byggnader och andra anläggningar som är förorenade.

Föroreningar som hamnat i mark, grundvatten eller i sediment blir ofta kvar under lång tid om vi inte gör någonting åt dem, och de riskerar att spridas. Väder och vind kan bidra till att föroreningar sprids men också människor. Genom att inte vara uppmärksam på föroreningar kan till exempel förorenade massor schaktas bort och användas på dittills opåverkade områden.

Många föroreningar påverkar människan eller miljön på lång sikt. Vi människor kan utsättas för föroreningar på flera sätt, till exempel genom intag av mat och vatten, hudkontakt och inandning av ångor.

Var uppmärksam på föroreningar

Var uppmärksam på sådant som avviker från det normala vid markarbeten, det gäller särskilt vid arbeten på industrimark och på mark som det tidigare bedrivits någon verksamhet. Det kan vara jord som har avvikande färg eller lukt, eller att nedgrävt avfall påträffas.

Anmälan

Om du upptäcker något i marken som kan misstänkas vara en förorening ska du genast anmäla detta till miljö- och byggnämnden. Avbryt dessutom arbetet tills överenskommelse gjorts med miljö- och byggförvaltningen om fortsatta åtgärder.

Efterbehandling/sanering i ett förorenat område ska anmälas till tillsynsmyndigheten senast sex veckor innan åtgärden påbörjas. Anmälan ska vara skriftlig och bland annat innehålla uppgifter om hur efterbehandlingen ska gå till, vem som kommer att utföra den och hur det kommer att kontrolleras att saneringen blir tillräcklig. Det ska också framgå hur avfall kom­mer att hanteras och omhändertas.

Vem som är tillsynsmyndighet när det gäller förorenade områden avgörs av verksamhetens art och omfattning. Det är antingen miljö- och byggnämnden eller länsstyrelsen.

Vem är ansvarig?

En stor fråga är vem som ska betala för att städa upp förorenade områden. I miljöbalkens 10 kapitel finns regler för det. I första hand är det den/de som har orsakat föroreningen som ansvarar för utredningar och åtgärder (verksamhetsutövare).

Om det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare, eller då denne bara kan utföra och bekosta delar av efterbehandlingen, kan fastighetsägaren bli ansvarig. Ansvar för fastighetsägaren förutsätter att fastigheten förvärvats efter det att miljöbalken trädde i kraft, det vill säga efter den 1 januari 1999, och att man vid förvärvet var medveten om eller borde ha upptäckt föroreningarna.

För områden där det inte finns någon ansvarig, varken verksamhetsutövare eller fastighetsägare, kan kommunen söka statliga bidrag. Bidrag kan beviljas när föroreningen bedöms utgöra en större fara för människor och miljö.

Inventering av förorenade områden

Länsstyrelsen och kommunerna i länet genomför för närvarande inventeringar av misstänkt förorenade områden. Både pågående och nedlagda verksamheter som kan ha orsakat föroreningar inventeras.

MIFO

Naturvårdsverket har arbetat fram en metodik för inventering och riskklassning av förorenad mark. Metoden kallas för MIFO-modellen som står för Metod för Inventering av Förorenade Områden. MIFO-metoden består av fas 1 och fas 2-undersökningar samt även fördjupade undersökningar och eventuellt efterbehandlingsåtgärder.

I MIFO fas 1 samlas kunskap om verksamheten in. Det görs genom litteraturstudier, platsbesök och intervjuer med människor som arbetat i verksamheten eller på annat sätt har kunskap om den. Därefter görs en preliminär riskklassning, det bedöms om det finns risk för föroreningar och i så fall vilka samt var de kan finnas.

I MIFO fas 2 undersöks om det finns föroreningar där det bedömdes vara störst risk enligt MIFO fas 1. Med hjälp av resultaten görs en ny riskklassning där föroreningarnas farlighet, halter, risk för spridning samt risker för människor och miljö bedöms.

En MIFO fas 2 undersökning kan visa om det finns föroreningar, inte hur omfattande och utbredda de är. Där föroreningar bedöms innebära stora risker för människor eller miljö måste man därför gå vidare med ytterligare undersökningar och/eller åtgärder.

Riskklasser

  • Klass 1: Mycket stor risk för människors hälsa och miljö
  • Klass 2: Stor risk för människors hälsa och miljö
  • Klass 3: Måttlig risk för människors hälsa och miljö
  • Klass 4: Liten risk för människors hälsa och miljö
Hjälpte informationen dig?

Tack för att du hjälper oss förbättra webbplatsen!

Vad kan vi förbättra?




Senast uppdaterad:

Sidansvarig:

Therese Olausson